Ytring:

Till debatten i UA om konst och vetenskap och deras organisering

"Det finns så mycket fantastiskt intressant i mötet, eller det möjliga mötet, mellan konster och vetenskaper," skriver filosofiprofessor Bengt Molander i dette innlegget, hvor han kommenterer debatten som ble startet av Jesper Aagaard Petersen og Tone Pernille Østern.

Vad är det för skillnader och likheter mellan vetenskaplig forskning och konstnärlig forskning och konstnärligt (och annat) utvecklingsarbete? Det är frestande att fråga vad detta ”är” egentligen försöker komma fram till: Skillnader och likheter mellan ”konst” och ”vetenskap” som mångfaldiga och ganska heterogena verksamheter i samhället idag eller igår, eller i en tänkt framtid? Eller mellan konst ”konst” och ”vetenskap” som mer eller mindre eviga idéer? Eller möjligen något mer nyanserat?

       Den senaste debatten i UA startades av Jesper Aagaard Petersen och Tone Pernille Østern. Den handlar delvis om bästa organisering av högre utbildning och de titlar som kan tilldelas. Den stridsfrågan ska jag inte ta ställning till. Min utgångspunkt här är Emil Bernhardts inlägg ”Kunst og forskning – en produktiv forskjell.”

       Bernhardt talar om en ”epistemologisk forskjell”, som ”forenklet fremstilt” säger att, ”forskeren (eller kritikeren eller teoretikeren) [er] en som betrakter det kunstneren har skapt. Å skape vil blant annet innebære å utelukke eller «glemme» omverdenen, i det minste foreløpig. Forskeren må derimot ta inn så mange aspekter fra omverdenen som mulig.” I och med att detta upphöjes till en sanning som skiljs från det historiska presenteras skillnaden som tidlös form av insikt. ”Epistemologi” är ett fint ord för kunskapsteori, som område. Inom området finns det många epistemologier, jag undrar vilken Bernhard utgår från.

       Hans Skjervheims essay ”Deltakar og tilskodar” publicerades första gången 1957. Den har blivit en modern klassiker inom norsk filosofi och samhällsvetenskap. Den som bara observerar andra, säger Skjervheim, gör den som studeras till objekt. Denna objektiverande position är enligt honom en angreppsposition: ”… den objektiverande innstillinga er ein åtaksholdning. Ved å objektivera den andre går ein til åtak på den andre sin fridom.” Läs Skjervheim!

       Det finns många försök att formulera kunskapsteorier som kan fungera i både konst och vetenskap, och i allt det som möjligen finns mellan dessa. Jag har själv försökt formulera en sådan, som bygger på närvaro (tilstedeværelse) och uppmärksamhet i olika verksamheter. Om detta skall jag inte tala mer nu. Tillbaka till Bernhard och Skjervheim.

       Det är vanskligt att utrycka sig så – historiskt? epistemologiskt? – naivt som Bernhard gör, om man har läst Skjervheims essay. Den är lika läsvärd i nådens år 2017 som när den publicerades för sextio år sedan. Min poäng är inte att denna essay ska upphöjas till evig sanning. Skjervheim ställer helt enkelt goda frågor och argumenterar bra – i en essayform som knappast skulle passera en ”fagfellevurdering” idag. Skjervheim var inte akademiskt anpassad. Men detta är möjligen en annan historia.

       Min huvudpoäng är att ge ett tänkvärt exempel på en av många diskussioner om vad vetenskaplig forskning är och inte bör vara. Det mesta, jag är frestad att säga allt, som brukar anföras som utmärkande för sådan forskning är omstritt. Aagaard Petersen och Østern talar om ”krav til metode, teori, etikk eller kritikk”. Allt detta är omstridd i sina mer jordiska och konkreta former. Ett aktuellt exempel när det gäller ”teori” är Torild Mois argument mot ”teori” i litteraturvetenskap (i boken Revolution of the Ordinary, som kom tidigare i år).

       Vetenskaperna i sina reellt existerande former tar sig många olika uttryck. Att även ”de mest självklara” ting är omstridda är inget vi behöver vara rädda för. Jag har nu talat om vetenskap. Det behöver kanske inte argumenteras för att det finns en minst lika stor mångfald inom konstens och det konstnärliga skapandets område?

       Verksamheter måste organiseras, lagar och regler skrivas och tillämpas. Examensbeteckningar är viktiga, bland annat för att dessa stänger eller öppnar för anställningsmöjligheter, olika karriärer. Jag har inte någon bestämd uppfattning om ”konstnärlig forskning” eller ”konstnärligt utvecklingsarbete” är den bästa benämningen. Bara toleransen för det omstridda hålls högt inom detta område – liksom inom de vetenskapliga – och inte organisatoriska omständigheter hindrar mötena mellan konst och vetenskap.

       Det finns så mycket fantastiskt intressant i mötet, eller det möjliga mötet, mellan konster och vetenskaper. Kunskap kommer inte bara med ordnade observationer och jämförelser, det handlar också om sätt att forma verkligheten, möta den, kanske förvränga den och lura sig undan den; öppna sprickor i den. Låt oss alltså möta verkligheten i alla dess former, inklusive i sprickorna. Inom NTNU med sina mångfaldiga verksamheter finnas goda förutsättningar för det. Sådana möten sker hela tiden och de kan gott bli flera, oberoende av vad vi kallar ting.

Bengt Molander, professor i filosofi, Institutt for filosofi og religionsvitenskap, NTNU och för närvarande

Visting Scholar, Department of Philosophy, University of California, Berkeley 

Relaterte artikler

Ytring

Ph.d. i kunstnerisk utviklingsarbeid – en philosophiae doctor uten forskning?

Kunnskapsdepartementet foreslår å opprette en ny doktorgrad basert på utøvende og skapende kunst, kalt ph.d. i kunstnerisk utviklingsarbeid. Vi ønsker en styrking av kunst og kunstnerisk forskning i akademia, men er spørrende til om den foreslåtte ph.d.-en vil egne seg for dette formål. Forslaget begrunnes blant annet med at kandidatene vil få en tittel som er gjenkjennelig internasjonalt. Men vil tittelen gjenspeile kompetansen ph.d.-begrepet lover? spør skribentene.

Kunst og forskning – en produktiv forskjell

- Det gjelder å forstå at forskjellen mellom kunst og forskning er nødvendig og produktiv for begge parter, skriver Emil Bernhardt. Han er stipendiat ved Norges musikkhøgskoles ph.d.-program og medlem av skolens FoU-utvalg.

Ytring:

Ph.d. i kunstnerisk utviklingsarbeid – behov for en oppklaring

Rektor og forskningssjef ved Kunshøgskolen i Oslo svarer Petersen og Østern. "Vi er enige i at det burde hete kunstnerisk forskning," skriver de i dette innlegget.

Ytring:

Hvorfor denne mistroen til kunsten?

"Har de fulgt med i utviklinga?, spør instituttleder Jørgen Langdalen i dette innlegget, hvor han går i rette med Tone Pernille Østern og Jesper Aagaard Pettersens kritikk av planene om doktorgrad for kunstnere.

UA vil gjerne ha dine kommentarer. Kommentarer fra anonymiserte brukere og kommentarer med personangrep vil bli slettet.
comments powered by Disqus
Siste fra forsiden

Utdanningskvalitetsprisen gikk til Nasjonal delprøve i medisin

Kunnskapsdepartementets pris for kvalitet i utdanningen går til et samarbeidsprosjekt mellom de fire breddeuniversitetenes medisinske fakulteter.

Macchiarini-skandalen:

43 medforfattere funnet uredelige

En svensk ekspertgruppe har gått gjennom seks artikler i Macchiarini-saken. De konkluderer med at samtlige 43 medforfattere har opptrådt vitenskapelig uredelig.

Nå blir hun svensk æresdoktor

Anne Borg, prorektor for utdanning ved NTNU, utnevnes til æresdoktor ved Lunds universitet i Sverige.

NTNU vurderer guttepoeng

NTNU vurderer å innføre guttepoeng for å bedre kjønnsbalansen på sykepleiefag og andre kvinnedominerte studier.