Vi har alla skuld i det som pågår i Mellanöstern

Universitetsavisa rapporterade från YATA Trondheims temadag om Islamsk Stat (IS) den 24. oktober. I mitt föredrag tog jag upp den historiska bakgrunden och religiösa ideologin hos IS, men titeln på mitt föredrag var "Islamic State: Attempted Complex Analysis".

Utgångspunkt i al-Quaeda

Syftet var att visa hur religion avspeglar människors erfarenheter av samhällsinstitutioner och deras visioner om för bättring. Vad gäller IS, så kan man i regionen Syrien och Irak identifiera rörelsen från och med 2006 då USA installerade en shia-dominerad regering i Baghdad. Den har utgångspunkt i al-Qaeda, som i sin tur uppstod som "internationell jihad" som reaktion på Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979 och det inbördeskriget där som varade i första omgången till 1989 då USSR drog sig ut.

Man kan se ett samband mellan hur al-Qaeda vänder sig mot USA och hur den USA-ledda internationella kampanjen mot Irak under 1990-talet trappas upp och kulminerar med invasionen av Irak 2003. Jag menar inte att al-Qaeda var i förbund med Saddam Hussein och irakiska Baath-partiet, men det finns ett samband mellan upptrappningen mot Irak och al-Qaedas upptrappning mot USA icke desto mindre.

Flyktningar i eget land

När sedan USA invaderade Irak 2003, så gjorde man precis tvärtom mot hur man gjorde i Europa efter Andra Världskriget: man bestraffade alla ledande Baathfunktionärer, utlyste en häxjakt på ledarna (den så-kallade "Deck of Cards": kortleken med bild på ledande Baathfolk), och gjorde därigenom stora delar av Iraks sunnimuslimska araber till arbetslösa, inkomstlösa flyktningar i sitt eget land, jagade av såväl amerikaner som delar av sina egna landsmän.

I 2004 har man al-Qaeda på plats i Irak. Sedan, i 2006, installerar man en shia-ledd regering som stöddes av Iran -- Iraks grannland som Irak hade varit i krig med 1980-88, med 1 miljon döda (från båda sidor). Samma år utropar en gren av al-Qaeda "Islamsk stat i Irak" (ISI), som så småningom utvecklas till ISIS, ISIL och till sist IS (2014). Jihad och den tolkning av islam som sammankopplas med jihad uttrycker alltså erfarenheterna hos de folk som är de totala förlorarna i Iraks nuvarande institutionella system, och som inte heller ser någon annan möjlighet till överlevnad än att kriga.

Försvar mot "avgudadyrkare"

Jihads juridiska legitimitet är försvar mot yttre aggression, särskilt av "avgudadyrkare". Det är i jihadisternas ögon precis den situationen man är i. Utan tvekan har konflikterna och krigen i Irak och regionen lett till den situation vi nu är i. Vi har därför ett ansvar i utvecklingen, och även om det finns islamsk religiös legitimering för jihad och IS, och den är problematisk minst sagt, så är det INTE jihadisternas religiösa världsbild som har lett oss till där vi är idag i förhållande till IS.

Det var det som för mig var det viktigaste i mitt inlägg under YATA.

I tillägg, vad gäller strategier för att motverka radikalisering av norska muslimer, så menar jag att ett offentligt erkännande av att konflikterna i Mellanöstern, kombinerat med oupphörlig offentlig kritik av islam, är den absolut viktigaste orsaken till att jihadrörelsens budskap går hem hos en del ungdomar (men även vuxna).

Det är folk som ser människors lidande på nyhetsrapporteringar dag ut och dag in, och som blir övertygade om att det är "Västs" och alla andra "avgudadyrkares" fel att detta sker, som tar steget att offra sig själva för att göra något åt situationen.

Vad kan offentligheten göra?

Visst, övervaka, övertyga om att det finns andra sätt att förstå islam. Men kanske viktigast av allt: att erkänna att vi alla har skuld i det som pågår i Mellanöstern. Att inte skylla ifrån oss på "islam" eller "Saddam", eller "al-Qaeda", utan säga: vi har bidragit till en svår situation, men vi är oundvikligen indragna och vi försöker göra vårt bästa för att hjälpa människor, även om det är extremt svårt att veta vad som ar rätt.

Och vi vill att våra älskade muslimska ungdomar ska skonas från att bli skadade och kanske till och med dö för att hjälpa folk i Syrien och Irak. Vi vill att de ska stanna hemma och bidra till att göra Norge ett bättre land, med mer kunskap om islam och Mellanöstern, som nu är en del av vår historia och vardag, och att de ska hitta vägar att engagera sig politiskt i Norge för Mellanöstern utan att det ses som en fara för "vår" säkerhet.

Norska muslimska ungdomar är inte en "säkerhetsrisk", de är en rikedom.

Ulrika Mårtenssån er professor ved Institutt for filosofi og religionsvitenskap